Vaknar upp mitt i natten av en chock, som om någon hällt iskallt vatten över mig. Är blöt av svett. Ännu en mardröm.. Mina tårar börjar rinna ofrivilligt när jag känner paniken och ångesten närma sig snabbare och snabbare.. Snälla gå iväg. Snälla låt mig vara. Sätter mig upp i sängen och tar en cigarett och hoppas att känslorna jag känner ska dämpas.. Rädsla för att vara vaken med mina paniktankar - rädsla för att somna och drömma något ännuvärre. Ska jag ringa någon? Vem kan hjälpa mig? Jag svär, snart blir jag galen. Irritationen och paniken blir för mycket för mig, snart kan jag knappt andas. Ska jag gå ut och slänga mig själv i snön bara för att känna någon annan känsla? Vad ska jag ta mig till, vad hjälper, vad ska jag göra?! Vill ringa sjukhuset o skrika GE MIG NÅGOT NUUUU!!!! Ge mig nån medicin som tar bort detta!! Eller bara söv ner mig tills detta går över snälla.. Varje dag är det samma sak. Hur kan något så underbart förstöra mig så mycket?